MEISGREECE

Jag började bli orolig när jag inte var sugen på bananglass längre. Då vill man ut och gå, tydligen. Man är jag, bara så du vet. Gå, långt och länge, med flygande fötter. Ingen ansträning, bara flygande fötter. Det är tilltalande mörkt, som en djup, djup sjö. Eller tjärn, det låter så mycket finare. Luft mot kinden, ögonhålan. Världen är så klar när det är mörkt ute. Klar och ren. Bara.
Nakenhet är det vackraste i hela livet. Man är naken när man går under en ensam gatlykta.
Jag lovar, det är sant.

Det är mjukt och skönt och du är avslappnad i varje minsta lilla muskel. Drömmen omsluter dig. Det är varmt och luddigt med lite rosa i kanterna. Fjärilar flyger framför din åsyn, och - tuuuuuuuuuuuuuuuuuuut. Ett högt tjut. Vafansjävlahelvetejagsoverju!?! Det är nu oönskad information letar sig in i din tacksamt vilande hjärna. Det var en jobbig dag igår, att sova är som att vräka sig i bomull efter att ha gått på en spikmatta.

Din kropp: Näsan till hjärnan, kom!
Du: ...lägg av, jag... sover....
Din kropp: Men hallå, kom IGEN nu! Vi har pratat om det här tidigare, tvåvägskommunikation, en DIALOG! Hallå?! Du kan inte bara ignorera mig såhär, kom igen, lyssna för en gångs skull!
Du: Jaja, ta det lugnt... Va'ere frågan om?
Din kropp: Jo, nu är det såhär att näsan känner av en lukt som... eh, ja... Det bådar så att säga inte speciellt väl. Det var ju inte igår direkt, lukten kan gå att definiera, fast det kan dock ta lite tid...
Du: Lägg av då! Kom till saken någon gång!
Din kropp: Om du nu nödvändigtvis måste veta känner näsan av något som är misstänkt likt brandrök. Det skulle kunna stämma bra med informationen från öronen, ett högt, skärande tjut. Antagligen brandvarnaren.

Att värdesätta är kul. Vad skulle man rädda ur sin brinnande villa/lägenhet/radhus/husbåt/husvagn/råtthål/cirkusvagn? Sina dagböcker från fyran? Mobiltelefonen? Du får bara välja en sak! Une truc! Un? Franska grammatikregler, glöm inte att strunta i dem om ditt hus börjar brinna!
Jag har ett skivomslag framför mig. Det är en bränd skiva (hoppsan) och bilden är utskriven från min extremt ickeciviliserade skrivare. Skulle den försvinna skulle jag få panik. Inte för att själva prylen i sig är värd något eller för att musiken skulle vara borta för evigt. Jag vill bara låta bli att förlora den. Oj.

Ett ljus, ett stearinljus

Jag blir så trött på elektricitet, elektriskt ljus. Så trött, så trött.
Det är ju sjukt bra, egentligen. Jag hade inte kunnat skriva det här, lyssna på underbar musik eller ta ett varmbad utan el. Det är bara ljuset som blir fel med äckliga ljusrör. Helt vitt.

Jag minns en gång på konfen, för levande ljus är vackrare än något annat. Vi hade varit på lägerbål på en holme, det var stilla och blev mörkt. När vi paddlade tillbaka, genom det spegelblanka vattnet, hade funktionärerna tänt ljus längs strandkanten. På klipporna, i vassen, under träden, på små flytbojar i vattnet. Överallt! Det var ljus överallt. Det var enormt vackert, ett ögonblick.

Och jag älskar ljus. De ska vara överallt. Mamma kommer in och skrattar åt mig, när jag tagit med dem ända in i badrummet. Fast egentligen, vem vill ligga i ett badkar med en fet äcklig lampa över sig? Nej, det ska vara ljus. Naturligt ljus, som eld.

När jag skrivit färdigt rubriken kom jag att tänka på hur man kan tolka den. Med tanke på att den 17e närmar sig med stormsteg kopplar jag direkt rött till vänsterpolitik. Men vaddå? Vart skulle det egentligen vara uppenbart? Det är ju ungefär lika fint som Telenors reklamslogan "Allt rött blir blått." Tänkte de på att det var valår när de antog den? Eller när de klistrade upp tusentals reklamplanscher?

Av ingen som helst anledning gick jag under mitt röda paraply med min röda väska i mina röda skor (nästan i alla fall...) och tänkte på andedräkt. Varför börjar man tänka på andedräkter? I don't know the answer, men jag kom fram till att det är omöjligt att känna sin egen andedräkt eftersom man andas in när man luktar. Man kan ju inte andas ut och in samtidigt! Tyvärr idiotförklarade jag mig själv och provade. Såklart. Resultatet var väldigt intressant. Faktiskt.

Bild by min underbara syrra Mirre och her less underbara kamera

Mina onsdagar är helt åt helvete. Människan som snickrat ihop mitt schema borde inte kalla sig human:

8.00
Individuellt val i 1h 25. Kvinnohistoria. Det verkar i och för sig vara ett väldigt intressant ämne, men vi fick bara läsa en lång text av Rousseau (jag blev besviken på honom), och eftersom jag sovit extremt lite (nämner inte det exakta antalet timmar eftersom min kära mor (Hej, hej!) läser detta) var det jobbigaste under hela lektionen att hålla sig vaken. Eftersom jag bor långt åt helvete, långt in i skogen, behöver jag gå upp väldigt tidigt för att hinna till skolan i denna tidiga timma. Det, plus att jag är väldigt seg på mornarna och att jag gillar att ta bussen som tar typ sju minuter längre tid eftersom det är så underbart att åka buss, gör att jag måste gå upp 05.30

10.50
Psykologi i prick en timma. Weei, det här ämnet är riktigt intressant! Går man beteendeinriktningen är det ju psykologin som är the main thing i inriktningens färgning, så detta har jag längtat efter hela ettan. Nu börjar kursen komma igång på riktigt, Freud och snack om undermedvetna. Och vi kom väl rätt bra överens, Freud och jag, jag tror som han redogör i sin teori. Än så länge i alla fall, vi får se hur det blir när jag får studera ett annat perspektiv och jämföra.

11.50
Lunch i exakt 40 minuter. WHAT?! Hur kan man ha 40 minuters lunch när man går från åtta till fem och måste åka iväg från skolan för att käka? Det är mig en gåta, men för andra onsdagen i rad har vi lyckats överleva, så kanske går det ändå. Vi åt sushi, men jag är så läskigt dålig på att äta med pinnar. Spännande kanske jag ska kalla det. Och gott, however.

12.30
Franska i en timma. Med nya franskaläraren som till skillnad från vissa andra (nämner inga namn) verkligen KAN prata franska. Halleluja!

13.50
Svenska i 1h 50 min, den enda svenskalektionen på hela veckan. Vid det här laget hade lunch-energin gått ur helt och det kändes som om insidan av mig var täckt av typ, fisk. Det var obehagligt och äckligt att vara vaken och det som skulle känts bäst i det läget vore ett ljudisolerat rum, en tjock madrass, en mp3-spelare och evig tid. Så kunde jag krypa ihop i fosterställning och överleva. Min kropp löste det på ett annat sätt: Jag lyssnade på musik medans jag läste häftet vi fått av läraren, och helt plötsligt lyfte Hanna mitt huvud och la en tröja under. Ja, skolbänkar funkar skitbra att sova på också. Som tur var sa läraren att det var bra att jag sov, hon var human och tänkte på min framtid. Gulligt!

16.00
Matte i 55 min. Gah. Jag var ju mer eller mindre otrött, men nu kom huvudvärken och Sannas huvud på min axel när hon också dog. Vi räknade några tal och fick läxa tills nästa lektion, dvs när jag trodde att jag skulle få slappna av och vila, när jag kommer hem på söndag, ska jag sätta mig med matteboken. Aldrig i jävla livet. Jag får väl ta det nu istället, istället för att sova. I natt igen. Tja, kanske ska man inte nämna att man gör bloggar överdrivet långa i just detta sammanhang (punkt punkt punkt).

16.55 - skoldagen är over.

Finito! Och nu är det bara sju (sex?) dagar kvar till nästa short trip till helvetet.

Jag satt i solen på Medborgarplatsen med Sanna. Sen gjorde vi en lista över hur vi ska överleva den annars så gråa hösten, saker som kan förgylla den.

1. Tända ljus
2. Pluggfika
3. Mysiga stickade tröjor
4. Filmkvällar med massa choklad
5. Nattpromenader
6. Sushi
7. Hermans
8. Pepparkakor i skåpet
9. Glitterpennor
10. Temadagar/veckor
11. Röda lönnlöv
12. Jullängtan
13. Pysselnätter
14. Musik, musik, musik
15. Leta efter en Mew-konsert
16. Red Hot Chili Peppers i Globen 11/12 (Toss endast)
17. Julshopping
18. Kaffe & te
19. Leverpastejsmackor med gurka
20. Simma
21. Snacka skit (moahaha)
22. Göra snöänglar
23. Titta på snögranar
24. Gå på skansen
25. Varm oboy med vispgrädde
26. Chocolat-kväll
27. Vattenpipekvällar
28. Långa halsdukar
29. Göra positiva listor över våren 2007
30. Leta efter och fika på nya fik
31. Promenader i Gamla Stan och på Djurgården
32. Att bli klar med läxor
33. "Vadå, det är ju bara tre bokstäver på ett papper?!"
34. Gå till en moské
35. Besöka och kora Stockholms mysigaste/snyggaste/coolaste/vackraste kyrka
36. Gå på utställningar/museum/konstgalleri
37. Måla
38. Göra musik (Sanna, Toss fejkar texter)
39. Nattliga internetkonversationer
40. Läsa (Sanna ska låtsas vara kulturell)
41. Titta på brittiska komedier (dissa amerikanska skitkomedier)
42. Se mer fransk film
43. Gå ut och äta frukost
44. Hitta nya saker i "På stan"
45. Ha "Hata Bush-kväll" med Michael Moore
46. Dissa McDonald's
47. Lära oss tre fågelarter
48. Införa kärlek i allt
49. INTE analysera oss själva i psykologin
50. Peking (kinamat är mums!)
51. Spana på poppojkar
52. Lämna dikter i biblioteksböcker
53. Skänka pengar till välgörenhetsorganisationer
54. Skriva "Du är vacker" på offentliga speglar
55. Ge komplimanger till folk på stan
56. Fortsätta bära med sig den ljuva mp3-spelaren överallt
57. Äta glass med varma hallon
58. Hoppa i vattenpölar med gummistövlar
59. Dansa
60. Säga "Du är så jävla snygg!" till sin spegelbild varje morgon
61. Hitta ny, bra musik
62. Träna endast när man känner för det
63. Göra bananpankakor
64. Låna böcker på biblioteket
65. Ha långkalsonger på sig
66. Äta exotisk frukt och fruktcoctail
67. Drinkar
68. Fixa hemglassbilens ringsignal på mobilen
69. Designa t-shirts
70. göra egna smycken (pyssel, pyssel!)
71. Dagliga promenader
72. Filosofera med Albin
73. Bli ännu mer vänster om alliansen vinner valet
74. Bli mer miljövänlig
75. Ha kollektivtrafikdag
76. Prata mer med föräldrarna
77. Längta till nyårsfyverkerierna (nytt år = nya tider!)
78. Vara egoistiska
79. Baka bröd
80. Älska sina vänner
81. Skriva, skriva, skriva
82. Läsa på Wikipedia
83. Sjunga så mycket det går
84. Livemusik
85. Prova i Sannas kör (Toss)
86. Swiee / Färg
87. Kamel! + kamelgarv
88. Russin
89. Sudoku + korsord
90. Dagens horoskop i Metro och Stockholm City
91. Spara pengar och planera och se fram emot sommaren 2007:s festivaler
92. Ha mössa på sig
93. Sova naken!
94. Se det positiva i att vara singel
95. Gå södern runt
96. Sista punkten: Vi MÅSTE inte göra allt på listan, alltså inga krav!

Helt plötsligt blev allt så mycket ljusare och man kan ta emot vintern med lite större ro.

Jag tänkte hylla...

1) Min kärlek till låttexter
2) Min kärlek till musikaler
3) Min kärlek till Tim Rice (fantastisk på lyrik)

... genom att presentera ett citat ur Jesus Christ Superstar:

"I'm amazed that men like you can be so shallow, thick and slow.
There is not a man among you who knows or cares if I come or go"

Vet inte varför det är så bäst, men det känns så. Kanske för att man ibland känner igen sig i det där och  vill skrika ut det. Well, på film får man.

Med flätade fingrar, hand i hand gick vi ner mot sjön
Hon och jag genom mörkret, följde stigen i mitt huvud
Babbel i varandras munnar, på våra tungor. Ord som flög mot stjärnorna och en mening till nästa

Vid vattnet föll kläder på en rund klippa. Liten blond med naken rygg.
Oceaner av svalt lugn runt om, det följde huden
Knottrig och ljummen luft, stjärnor och rymd
Där var Lilla Vi

Denna blogg ska handla om något så viktigt som gräsklippning. För jag klippte gräset här om dagen, för andra gången sen jag flyttade hit. Vi har två väldigt fina gräsmattor som ingen någonsin använder till att lägga sig på och njuta av solen och värmen. De bara finns där och är gröna och fina, för fina är de faktiskt. Den ena är rektangulär och den andra är halvmåneformad. Över den rektangulära går ett badmintonnät som ibland används av min syster när hon är uttråkad och lyckas få med mor eller far att spela lite. Varje gång man går med gräsklipparen fram och tillbaka måste man ducka under sagda badmintonnät. Det är verkligen jätteirriterande. Gå, surr, ducka, brum, gå, töm. Det växer buskar på den andra gräsmattan, och mitt i har mina kära föräldrar planterat en tvättsnurra, eller vad de nu kallas. En stålpåle i marken med tvättlinor upptill. De måste man trixa sig runt medans det säger brum brum. Tala om i-landsproblem!

Jag minns förr i tiden när pappa klippte gräset i Holmviksskogen. När det var den där gamla, runda gräsklipparen. Man drog den över gräset och det lät när bladen snurrade runt och slet av grässtråna. Den nya elektriska gräsklipparen låter bara brum brum, surr surr men är mycket enklare att dra. Faktum är att det där gräsklipparljudet är ett av mina starkaste barnsommarminnen. Solen stod lågt över kullen, det var ljumt i luften och vi sprang kring huset och skrattade med Sofie, jag och Mirre. Pappa gick fram och tillbaka med gräsklipparen bredvid oss. Det går inte att beskriva ljudet, men jag slår vad om att du har hört det. Kanske vet du till och med vad jag menar. Rasslande tror jag det var. Och sen fick man kratta upp det klippta gräset.

Red Hot Chili Peppers - bäst i världen!

Jag kan inte tro det. Jag kan fortfarande inte förstå det! Jag ska se mina älskade gudar i Globen, 11 december. Och jag är lycklig. Riktigt lycklig. Riktigt riktigt RIKTIGT lycklig!
Det är för bra för att vara sant. Nu får det inte ha blivit så att någon dator har krånglat och de har glömt bort mig. Eller att det blir problem med att hämta ut biljetterna. Eller att jag är ett sånt klantarsel att när jag väl har mina fina, söta biljetter tappar jag bort dem. Eller att någon snor den. Eller att jag bryter benet och ändå inte kan gå. I helvete eller! Nu SKA allt gå jättejättebra!

Jag kallar detta för världens snyggaste bild.

Sen en dag är jag väldigt fascinerad av låttexter. Ni med ett sharp eye och som någorlunda delar min musiksmak känner antagligen igen ordföljden i mina rubriker. Förr var min inställning mer sån att det var musiken som räknades. Det tycker jag fortfarande, verkligen fortfarande, men jag har börjat tänka mer på texten. Den kan betyda så mycket. Skillnaden mellan ett sagt eller skrivet ord och ett sjunget ord är stor. Rent generellt kan ordet som sjungs tolkas på tretusen fler sätt än det som sägs. Kanske. Jag vet inte, jag har någon känsla av det och jag gillar känslan av mångtydighet.

När orden sjungs känns det som om de är så mycket mer värda. Ord som betyder något ger en känsla, vilket ger en extra dimension till låten och förstärker hela musikupplevelsen. Tycker jag. Tycka som i att ha en åsikt, så förlåt om du inte håller med.

Vi gick förbi affären som ligger allra närmast: Systembolaget. Vi gick vidare och till Willys, de har billigast glass. När jag var i SverigesGulligasteStadKalmar åt vi glass som var helt osannolikt god. I alla fall för att vara glass utan tillbehör. Vanlijglass är ju annars godast, men då ska man gärna ha varma hallon eller kolasås till. Jag brukar få kolasås av mina föräldrar i födelsedagspresent och julklapp. Kanske får jag ett om en månad igen.

Vi gick till Willys och köpte tortillas och glass. Hyrde en thriller och en komedi, en romantisk komedi. Pratade om att äta, kolla, bada. Vi har en liten sjö i närheten. Man går förbi hästhagen (OBS att jag INTE bor på landet, även fast det finns en hästhage i närheten), eller igenom den om man vill gena. Syrran säger att en av hästarna är galen, men jag tror inte på det. I sjön finns mjukt fint vatten och från berghällen kan man glida i. Vi tänkte gå dit mitt i natten och nakenbada för nakenbad är det bästa som finns. Att kombinera det med mörker vore... Onämnbart underbart.

Sen blev det som med alla andra nätter. Vaken-tröttheten berövade oss lusten att resa oss ur soffan. Drömmar dödades. Oh my God - Drama! Drömmen lever kvar i alla fall. Någon gång ska jag bada i den där sjön, mitt i natten, helt naken. Orden verkar extremt porriga, men NEJ. Alla får ju bara lov att erkänna för sig själva att nakenbad är så mycket härligare än badkläderbad och att natten är så mycket mysigare än dagen. Konstaterandet blir ändå: en annan gång, annan tid, annan kanal.

Så glad kan man se ut när man vet att man ska få sova i sin varma, torra, mjuka säng efter en vecka i tält (fastän man har Elvis-frisyr)

Jag har kommit hem från ännu ett läger, till synes i heltskick. Alla armar är på plats och jag känner mig inte mer trasig än jag gjorde innan. På så sätt var det väldigt lyckat: Jag slapp vara den som fick yxan i benet.

Sista kvällen blev en dos av något jag sällan upplever: desperation. Inte sån desperation som när man råpluggar sista kvällen före ett prov, ens kille gör slut eller när man måste måste måste ha pengar. Nej, det var den typen desperationen som uppkommer av naturliga behov (utrymme för feltolkning, men NEJ), såsom sömn. Alltså, sista kvällen var det ett s k lägerbål. Man sitter och sjunger välkända och småmysiga låtar/visor/melodier/bitar i en stor grupp och har det allmänt mysigt. Detta var dock totalt misslyckat, men drägligt tills jag kände första droppen på handryggen. Och en i nacken.

Jag har tidigare i denna blogg (eller var det den förra?) uttryckt min kärlek till regn, men jag måste nu ändra det uttalandet till att jag älskar regn vid de tillfällen där jag sen har tillgång till ett hus, en lägenhet, whatever. Någonstans där man kan stänga ute regnet när man känner för det. Det hade jag inte, utan endast ett runt, vitt tält som jag delade med åtta andra personer.

Det började ösregna i benämningen spöregna. Kraftigt regn, härligt regn som jag gärna hoppat omkring i om jag bara hade haft möjligheten att torka ordentligt efteråt. Jag flydde in under ett tak tills det kraftigaste gått över och det inte hamrade lika mycket. Sedan sprang jag bort till cafét och hittade vänner som jag sällskapade med bort till lägret. Väl där insåg jag att jag borde kolla min sovplats eftersom jag sov på ytterkanten i mitt tält (aldrig aldrig aldrig mer, fast det var lite skönt att kunna känna sig ifred till någon mån). Jag sprang dit och satte ner handen på mitt liggunderlag. "Plask" sa det tillbaka till mig. Tack du underbara värld! Mitt liggunderlag närapå flöt i en vattenpöl på tältgolvet. Lyckligtvis och otroligt nog var sovsäcken torr (hur fan hade det gått till?). Vart skulle jag sova? Allt allt ALLT var blött. Jag funderade ett tag och mina kära vänner kollade på mig som fån och brydde sig lagom lite om att jag inte hade en clear spot att sova på.

Jag rinde Ida som sov på en tjock, bred luftmadrass i ett tält med innertält. Det är grymmaste lyxen på ett läger och relativt sällsynt. I nuläget är det obegripligt för mig eftersom, ja, uppenbarligen rinner det inte in något vatten i dem! Hon lovade mig att få sova brevid henne och så var saken fixad. Ja, några minuters panik var det. Desperation.

När jag läser igenom texten här låter det löjligt. Som om jag beskrivit jordens största trauma när det egentligen är en skitsak. Då har jag i alla fall övat mig i överdrivningsteknik. Jag kan i alla fall få tillägga att när jag tittade in i packtältet på morgonen (vi sov i ett tält och hade packningen i ett annat) så var det en stor vattenpöl med minst 5 cm djupt vatten mitt på golvet. INUTI tältet. Det ska bara inte vara så. Well, sagan slutade lyckligt.

Yes.

Det här blir min klagomur.

Jag vet inte om du har förlorat en vän någon gång. Kanske vet du ändå hur det känns. För länge sedan förstod jag inte att man kunde förlora vänner i verkligheten, naiv som jag var. Sen hände det, igen och igen. Långsamt och intensivt och distant och smärtsamt. Nu är igen och det gör ondare än någonsin.

Jag känner mig lurad, och är arg på mig själv för att jag känner så. Jag har redan känt mig lurad, relationsmässigt sett, en gång och det är snöpligt att det ska återkomma. Bara för att någon säger "Det här ska ingen och inget få förstöra" betyder tydligen inte det att det ska gälla för längre än de närmsta fem minutrarna. Om man säger det till en gråtande person samtidigt som man omfamnar den, borde det inte betyda mer då? Borde det inte betyda att man också vill försöka även när det går dåligt? Jag vill att det borde. Jag vill!

Det jobbiga är att inse, att inse att det nog är förbi. Det finns inget att göra. Jag vill skrika och vara arg. Jag vill ge uttryck för hur ont det gör så att han förstår vad det är han egentligen gör, för jag tror inte att han är medveten om det. Jag har försökt och försökt. Sett honom gråta och mantrat av hans förlåt och trott på bättring, att allt ska bli som det var. Nu vet jag att det var tomma tårar, att han förstod att om han grät skulle jag förlåta honom och sen skulle allt vara bra.

Vad gör man när man glider ifrån en vän, pratar om det, är överens när ni skiljs åt, och helvetet dränker en några månader senare då man inser att inget hänt? Jag gjorde vad jag kunde och nu är det som det är. Jag vet vem jag skyller på, vems fel detta är, vem som tog ifrån mig en av mina bästa vänner. Jag ser bilderna rulla förbi och tänker på alla våra underbara ögonblick, på alla skratt. Det har fråntagits mig.

Du,
Jag hatar dig
Men mitt hjärta blöder av längtan
Det vrider sig av saknad
Jag hatar att jag älskar dig

Jag sitter och tittar på Placebos konsert Soulmates Never Die.
Jag lyssnar och hör att musiken är helt underbar. Jag tittar och ser att det är häftigt ljus och snygga bilder. Publiken dansar och sjunger och är i extas. Efter ett tag ser jag att på nästan varje bild av trummisen ser han ut att blunda. Han blundar medans han spelar.

Jag var ledsen och luften vägde på mina axlar.
Jag sprang och sprang. Tog tag i Tecla och drog med henne in i ett tält med hög musik. Trance, eller vad det kallas. Rytmer man kan röra sig till. Stänger ögonen och förlorar mig själv och håller hårt i hennes hand. Blundar, rör mig snabbt och tårarna kommer.

Jag älskar musik, för det ger allt till alla som vill ta emot det.