MEISGREECE

Det är mjukt och skönt och du är avslappnad i varje minsta lilla muskel. Drömmen omsluter dig. Det är varmt och luddigt med lite rosa i kanterna. Fjärilar flyger framför din åsyn, och - tuuuuuuuuuuuuuuuuuuut. Ett högt tjut. Vafansjävlahelvetejagsoverju!?! Det är nu oönskad information letar sig in i din tacksamt vilande hjärna. Det var en jobbig dag igår, att sova är som att vräka sig i bomull efter att ha gått på en spikmatta.

Din kropp: Näsan till hjärnan, kom!
Du: ...lägg av, jag... sover....
Din kropp: Men hallå, kom IGEN nu! Vi har pratat om det här tidigare, tvåvägskommunikation, en DIALOG! Hallå?! Du kan inte bara ignorera mig såhär, kom igen, lyssna för en gångs skull!
Du: Jaja, ta det lugnt... Va'ere frågan om?
Din kropp: Jo, nu är det såhär att näsan känner av en lukt som... eh, ja... Det bådar så att säga inte speciellt väl. Det var ju inte igår direkt, lukten kan gå att definiera, fast det kan dock ta lite tid...
Du: Lägg av då! Kom till saken någon gång!
Din kropp: Om du nu nödvändigtvis måste veta känner näsan av något som är misstänkt likt brandrök. Det skulle kunna stämma bra med informationen från öronen, ett högt, skärande tjut. Antagligen brandvarnaren.

Att värdesätta är kul. Vad skulle man rädda ur sin brinnande villa/lägenhet/radhus/husbåt/husvagn/råtthål/cirkusvagn? Sina dagböcker från fyran? Mobiltelefonen? Du får bara välja en sak! Une truc! Un? Franska grammatikregler, glöm inte att strunta i dem om ditt hus börjar brinna!
Jag har ett skivomslag framför mig. Det är en bränd skiva (hoppsan) och bilden är utskriven från min extremt ickeciviliserade skrivare. Skulle den försvinna skulle jag få panik. Inte för att själva prylen i sig är värd något eller för att musiken skulle vara borta för evigt. Jag vill bara låta bli att förlora den. Oj.