Shallow - Porcupine Tree
Kelso rushes into the room
Kelso: I just saw an UFO!!
Hyde: Oh my God, what a coincidence! I was just telling Fez about how dumb you are!
Ah. Idag var jag i skolan för första gången på elva dagar. Sist jag var där fick jag en panikattack direkt på morgonen och var tvungen att skippa resten av dagen. Jag var kvar ändå. Minns inte riktigt varför men antagligen var det för att jag behövde prata med alla lärare. Och juste, historiaprovet som gick åt helvete. Det var i alla fall väldigt viktigt att göra.
Hanna hade varit sjuk under lovet, det sa hon, men hon skulle komma idag. Jag kämpade mig upp, full med fighting spirit. De senaste dagarna hade varit fulla av mental förberedelse för plugget, att gå dit och göra något. NÅGOT liksom. Det var klart väder ute. Sådär höstaktigt klart med blå himmel och pigg frost i kanterna av alla löv. I solen hade den smält bort och konturerna var klara. Jag tänkte att det antagligen var en av de sista chanserna att ha mina röda stövlar. Eller ankelstövlar ska man nog kalla dem. Jag vet inte varför jag gjorde en så big deal av det, men de är egentligen väldigt coola. According to me. Ja, åsikt och allt sånt är fritt.
Bussen kom och var full. Jag tyckte att klockan var en bit in på förmiddagen, men resterande aspirerande passagerara höll uppenbarligen inte med om att de redan borde ha gett sig av till wherever de skulle vara idag. Efter centrum (man kan alltid lita på att det är ett större antal som ska av där) fick jag en sittplats i alla fall, långt fram. Lyssnade på Placebos första album hela tiden, over and over.
Hanna var inte i skolan, tyvärr. Psykologilektionen var ett... Nej det är elakt att säga att den var ett skämt. Faktiskt kändes den mer som en parodi. En parodi på hela grejen. Lagom falsk och plastig och "Hej, jag är Toss och orkar ingenting". Ska jag skratta eller gråta? En sån situation. Det är inte alls kul att skratta ensam, i alla fall inte fullt så kul som det kunde varit. Jag valde gråta fast jag egentligen inte hade något val. Jag kunde inte andas och det gjorde ont. So be it. Jag gick.
Jag gick tidigare och till mammas jobb. Det var bara mysigt faktiskt. Utan 'faktiskt'. Min mor var superdriftig och beställde genast klipptid åt mig, till en timma senare. Frisören vi brukar klippa oss hos ligger bara ett kvarter från mammas jobb. Att man ibland kan få tid hos henne samma dag, eller samma eftermiddag, som man ringer kan man antingen se som jävligt praktisk eller som en ifrågasättning av hennes skicklighet. Hittills har jag alltid varit nöjd i alla fall. Idag blev det lite kortare än väntat, men egentligen är det the shit ändå. Palla långt hår och att behöva lägga ut 300 spänn snart igen när luggen växt över ögonen.
Vi köpte hem muffins och fixade vinterskor till mig. De är svarta. De är alldagliga. De smälter in i mängden. De kommer bli supersköna när jag gått in dem. Jag kommer ha ett helvete NÄR jag går in dem. De är slappa and that's all that matters! Jag älskar att jag inte orkar bry mig lika hundraprocentigt längre. Allt kommer lösa sig bara jag tar det lugnt och jobbar på. Idag har varit en positivt dag, trots den väldigt dåliga starten. Den har varit positiv. Så positiv att det inte kändes så jobbigt att hamna i världens finaste bilkö på hemvägen. Bakljus är ju röda och framljus vita. Ett pärlband. Och så hejar vi på växthuseffekten lite extra. Bara för att det är så kul.
I don't remember
Did something in my past create a whole?
Don't use your gender
To drive a stake right through my soul
Shallow Shallow
Give it to me, Give it to me
Scissors cutting out your anger
Shallow Shallow
No good to me, not if you bleed
Bite your tongue ignore the splinter
Kelso: I just saw an UFO!!
Hyde: Oh my God, what a coincidence! I was just telling Fez about how dumb you are!
Ah. Idag var jag i skolan för första gången på elva dagar. Sist jag var där fick jag en panikattack direkt på morgonen och var tvungen att skippa resten av dagen. Jag var kvar ändå. Minns inte riktigt varför men antagligen var det för att jag behövde prata med alla lärare. Och juste, historiaprovet som gick åt helvete. Det var i alla fall väldigt viktigt att göra.
Hanna hade varit sjuk under lovet, det sa hon, men hon skulle komma idag. Jag kämpade mig upp, full med fighting spirit. De senaste dagarna hade varit fulla av mental förberedelse för plugget, att gå dit och göra något. NÅGOT liksom. Det var klart väder ute. Sådär höstaktigt klart med blå himmel och pigg frost i kanterna av alla löv. I solen hade den smält bort och konturerna var klara. Jag tänkte att det antagligen var en av de sista chanserna att ha mina röda stövlar. Eller ankelstövlar ska man nog kalla dem. Jag vet inte varför jag gjorde en så big deal av det, men de är egentligen väldigt coola. According to me. Ja, åsikt och allt sånt är fritt.
Bussen kom och var full. Jag tyckte att klockan var en bit in på förmiddagen, men resterande aspirerande passagerara höll uppenbarligen inte med om att de redan borde ha gett sig av till wherever de skulle vara idag. Efter centrum (man kan alltid lita på att det är ett större antal som ska av där) fick jag en sittplats i alla fall, långt fram. Lyssnade på Placebos första album hela tiden, over and over.
Hanna var inte i skolan, tyvärr. Psykologilektionen var ett... Nej det är elakt att säga att den var ett skämt. Faktiskt kändes den mer som en parodi. En parodi på hela grejen. Lagom falsk och plastig och "Hej, jag är Toss och orkar ingenting". Ska jag skratta eller gråta? En sån situation. Det är inte alls kul att skratta ensam, i alla fall inte fullt så kul som det kunde varit. Jag valde gråta fast jag egentligen inte hade något val. Jag kunde inte andas och det gjorde ont. So be it. Jag gick.
Jag gick tidigare och till mammas jobb. Det var bara mysigt faktiskt. Utan 'faktiskt'. Min mor var superdriftig och beställde genast klipptid åt mig, till en timma senare. Frisören vi brukar klippa oss hos ligger bara ett kvarter från mammas jobb. Att man ibland kan få tid hos henne samma dag, eller samma eftermiddag, som man ringer kan man antingen se som jävligt praktisk eller som en ifrågasättning av hennes skicklighet. Hittills har jag alltid varit nöjd i alla fall. Idag blev det lite kortare än väntat, men egentligen är det the shit ändå. Palla långt hår och att behöva lägga ut 300 spänn snart igen när luggen växt över ögonen.
Vi köpte hem muffins och fixade vinterskor till mig. De är svarta. De är alldagliga. De smälter in i mängden. De kommer bli supersköna när jag gått in dem. Jag kommer ha ett helvete NÄR jag går in dem. De är slappa and that's all that matters! Jag älskar att jag inte orkar bry mig lika hundraprocentigt längre. Allt kommer lösa sig bara jag tar det lugnt och jobbar på. Idag har varit en positivt dag, trots den väldigt dåliga starten. Den har varit positiv. Så positiv att det inte kändes så jobbigt att hamna i världens finaste bilkö på hemvägen. Bakljus är ju röda och framljus vita. Ett pärlband. Och så hejar vi på växthuseffekten lite extra. Bara för att det är så kul.
I don't remember
Did something in my past create a whole?
Don't use your gender
To drive a stake right through my soul
Shallow Shallow
Give it to me, Give it to me
Scissors cutting out your anger
Shallow Shallow
No good to me, not if you bleed
Bite your tongue ignore the splinter
Kommentarer
Postat av: LqR
Jag älskar verkligen billyktor eller ännu hellre sirener som speglar sig i regnvåt asfalt i mörker. Visserligen regnade det inte idag och visserligen borde det vara hemskt med sirener för det betyder ju olycka för någon, men jag tycker att det är vackert i alla fall.
Postat av: Andy
MEH! jag var ju där och klappade dig på bena och så
HEJ
Postat av: toss.
Fast nu var det luften som var regnvåt. Alldeles utan regn. Det där glimmande kom fram ändå. Och det såg så hjälplöst ut. Det om något. Det är vackert.
(jag jag var också tvungen att i alla fall FÖRSÖKA matcha din poetiska känsla)
Postat av: toss.
Andy, fattar inte att jag inte såg den där kommentaren när jag svarade LqR igår. Skumt! However, ja, det gjorde du, jättegulligt!
Trackback