Precious - Depeche Mode
Det är spännande när man inte vet varför man springer ut barfota, mitt i natten. Fast inte i natten egentligen, utan bara mitt i kvällen. Jag gick ut, till att börja med. Jag kan inte alls längre komma ihåg syftet med det, men jag pratade med mig själv. Som när Eric Forman säger att "I would be pretty crazy if I'd be talking to myself, wouldn't I? Yes, yes I would." Jag pratade frenetiskt med mig själv och jag minns inte alls vad. Om det var något alls. Det hade varit varmt att dansa och jag gillar barefoot så jag hade lämnat strumporna ihoprullade i min ena myssko och kavlat upp jeansen. Och vitt linne. Det var inte kallt, men det gjorde ont när sulorna domnade och jag gick på dem. Och det regnade. Och det rann i nacken och rullade fint. Och jag ville springa och jag sprang fast jag inte alls kan. Och jag kröp ihop och blundade och kände att det regnade. Och jag kravlade på marken och ville aldrig mer se. Och det var blött och dränkt asfalt är det vackraste i hela världen. Och jag kravlade fram till Jeppe som ledde mig tillbaka och in.
Att dansa är det överlägset bästa som finns. Den känslan går inte att uppmäta med något annat. Det är konstigt att ingen annan vill dansa, att jag får dansa själv. Det är konstigt hur människor är. Och jag orkar inte bry mig om ifall det är mig de inte vill dansa med. Ha, klart det är så men, ja, so? Det spelar ingen roll för mig, bara jag får dansa. Bara jag får dansa. Och höra Saviour och Epicentre med bra ljud. Med mycket ljud. Då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Då sitter någon apa bakom mig och plockar bort toss-molekyler från min rygg.
Jag ska baka pepparkakor eller lussekatter idag, det är bestämt i mitt huvud. Nu gäller bara att få med någon i övriga familjen på projektet. Jag vill! Och det finns glögg någonstans som jag ska slurpa i mig lite av, för glögg är bäst. Åh. Det är 27 dagar kvar till julafton och 15 (!) dagar till Red Hot Chili Peppers i Globen. Oj, det är ju bara en dag mer än två veckor. Oj oj oj... Nu blev jag glad.
Precious and fragile things
Need special handling
My God what have we done to you?
We always try to share
The tenderest of care
Now look what we have put you through
Things get damaged
Things get broken
I thought we'd manage
But words left unspoken
Left us so brittle
There was so little left to give
Angels with silver wings
Shouldn't know suffering
I wish I could take the pain for you
If God has a master plan
That only He understands
I hope it's your eyes He's seeing through
aaw. Akta vad du skriver när jag är trött och sentimental! Det är nästan så jag skriver något fjortis-igt här, men någon kan ju se så jag hejdar mig i sista sekunden och bockar djupt och hälsar tack detsamma ungefär.
Men asså Helen... Vad är det med henne och jungfruar? Hon fäste blicken på mig länge när ja bröt ihop på gympan du vet, sen sa hon: "Du är jungfru va? Ja, det kan inte vara lätt..."
Man kanske ska kolla upp hennes stjärntecken och se om just det tecknet har något emot jungfruar.
Haha, mitt när hon sa allt det där (och verkligen tillade "Jo, de är analytiska och det är väldigt jobbigt") frågade jag henne vilket Stjärntecken hon är och då skrattade hon och sa att hon inte skulle säga det förrän vi eller hon slutade på skolan, typ :D Hon är verkligen underbar!
Ingredienserna finns hemma. Tisdag kan jag sätta degen. Kram Mamma