Dom Andra - Kent
Jag har bestämt ett datum för när jag ska raka av håret. För jag har bestämt mig, och det ska bort. Familjen blev lite chockad och undrade varför. Pappa berättade berättelser från sjuttitalet när håret skulle vara så långt som möjligt. När håret var mycket värt. Ja, så är det väl nu också. Hur mycket av 'skönheten' skulle inte du säga ligger i håret? En dålig hårdag gör mycket liksom. Juste, en dålig HÅRdag. Och om man inte har något hår? Snart ska det hända. Jag har bestämt ett datum för när jag ska raka av håret.
Ett långfinger åt döden
Vi gick över lik
Och skylta' med vår kärlek,
vårt rika inre liv
Men plåtarna till himlen
var slut när vi kom dit
Och priset vi betalat
För att klassas som elit
Var att vi blev som dom andra
Vi blev som dom andra
Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra
Vi blev som dom andra
Vi blev som dom andra
En kille ser så ensam ut när han sitter på bänken i en krossad busskur. Väldigt utlämnad. Lite som en kanin som stirrar mot långtradarens helljus. Det rycker i morrhåren och läpparna. För gnagare har också läppar. Varför kysser de inte varandra i så fall? Hej, jag vill kyssas. Kaniner slipper allt det där krångliga, allt det där snacket. Signalerna, symbolerna, snacken. Jag vill kyssas. Som igår hjärta imorgon.
Jag blir den första som kommenterar! WEI!
Albin, ägd! =)
Det där var hur sant som helst, det där med att man är huvudroll i allt. Fast då borde man ju få bestämma vilken snygg kille man ska få också, eftersom man delvis är manusförfattare... Hm
Haha, Albin har redan läst den, bara inte kommenterat ;)
Man är inte alls manusförfattare. Men får bara tolka rollen man fått. Som en skådespelare. Gud är manusförfattare. Eller Ödet. Eller vad man nu tror på. Tur att jag är jordens grymmaste filosof :)
För att citare mig själv:
(21:28:44) LqR: Jag kommer inte att kommentera ditt blogginlägg, men jag har läst det.
bah. Man är inte manusförfattare, man är skådis, och skådisar har generellt attans lite att säga till om (beroende på stjärnstatus, pengar et cetera).
Klart att man delvis är manusförfattare. Om jag tex vill att Sanna ska ringa till Toss så gör hon det. Eller om jag vill att Sanna ska köpa en stor godispåse... Då står hon plötsligt där med en stor godispåse i handen. Fast eftersom alla olika personers manus krockar med varandra blir man både skådespelare och manusförfattare. För om jag ringer dig så vet du ju inte det och då blir du plötsligt en roll istället.
Så lite har man väl allt att säga till om...
Naej, allt det där kommer ur personligheten och, som sagt, krockar som någon lagt in i världens stora, fina spel. Jag minns inte att jag valde att ha den personligheten jag har, och också att den är jävligt svår att forma. Om din personlighet, dina smaklökar, gillar godis, och/eller om du har sett kanske tio reklamplanscher för godis är det (möjligtvis) inte längre ditt val att köpa godis. Därför är man inte manusförfattare. Det är (oftast oftast oftast oftast) inte någons val att bli alkoholist. You get my point?
Sårbarhet/miljö, sårbarhet/miljö. Är inte det rätt centralt om man läser psykiska sjukdomar? OBS jag tror på predetermination OCH på att allt är fri vilja samtidigt, det går inte ihop för fem öre jag vet. Men en sak vet jag: jag skulle INTE ha sett ut och fungerat som jag gör om jag hade fått välja.
Hrm. Vi har bara hunnit till Socialpsykologi i Psykologi A. Så sjukdomarnas stora nöje har vi inte fått ta del av än. Tyvärr.
Excellent site. It was pleasant to me.