Beloved - VNV Nation
Frustrationen dyker upp som mörka människor när jag går genom en snömörk skog mitt i natten. Det stod någon framför mig, flera meter då. Den stod där och kollade på mig när jag kämpade för att ta mig hem, kämpade för att kunna gå. För att kunna gå hem. När jag kunde sortera ut ögonen från Animal Bar såg jag träden. Att det bara var två träd som var lite för närgångna på varandra. Men det var ju du, egentligen. Egentligen var det bara du. Jag planterar dig i träden när du omedvetet vägrar att vara här. Jag ger dig kroppen av ett träd. Känns det konstigt? Jag bara undrar. En trädgubbe som din skepnad är mer verklig för mig än den riktiga. Känns det konstigt? Förlåt, jag bara undrar.
En favorit i repris, andra för i år. Det sämsta avsnittet av den sämsta tvserien som går i repris tre gånger på samma kväll under bästa sändningstid i den enda existerande kanalen. Med massa reklampauser så man inte får reda på vad som kommer hända. Så man inte har en aning om vad som egentligen händer. Jag hatar det. Ska jag vara ärlig mot mig själv och människan och allt ska jag säga att jag sällan hatar ett annat fenomen lika mycket. Aldrig på samma sätt i alla fall. Jävla fan! Det är frustrerande att inte kunna tala i klarspråk. Jag får inte, det går inte. Därpå bygger frustrationen. Jag vill skrika ut högt högt högt, så stämbanden slits av! Jag vill vill vill men det går inte. Då kunde jag lika gärna korsfästa mig, det skulle vara samma emtionella konsekvens. "Feels a lot like suicide. Slow and sad. Come in silence". Om allt bara kunde komma på en gång och i klarspråk så att till och med jag vet vad som händer. Som om det någonsin kommer hända. Det är "Though Some May Hold The Rose Some Hold The Rope". Återigen, jag hatar att jag älskar dig, fast numer och idag nästa människa i kön. Vill du vara nästa?
Den här texten är bäst just nu, och bara för dig. Bara för dig. För jag vill att du ska döda mig. Du lovade att jag skulle få se dig. Att du inte skulle lämna mig. Jag vill att du ska döda mig. Jag vill att du ska döda mig.
It's colder than before
The seasons took all they had come for
Now winter dances here
It seems so fitting don't you think
To dress the ground in white
And grey
It's so quiet I can hear
My thoughts touching every second that I spent
Waiting for you
Circumstances afford me
No second chance
To tell you
How much I've missed you
My beloved do you know
When the warm wind comes again
Another year will start to pass
Please don't ask me why I'm here
Something deeper brought me
That I need to remember
We were once young and blessed with wings
No heights could keep us from their reach
No sacred place we did not soar
Still greater things burned within us
I don't regret the choices that I've made
I know you feel the same
My beloved do you know
How many times I stared at clouds
Thinking that I saw you there
These are feelings that do not pass so easily
I can't forget what we claimed as ours
Moments lost though time remains
I am still proud of what we were
No pain remains
No feeling
Eternity awaits
Grant me wings that I might fly
My restless soul is longing
No pain remains
No feeling
Eternity awaits
En favorit i repris, andra för i år. Det sämsta avsnittet av den sämsta tvserien som går i repris tre gånger på samma kväll under bästa sändningstid i den enda existerande kanalen. Med massa reklampauser så man inte får reda på vad som kommer hända. Så man inte har en aning om vad som egentligen händer. Jag hatar det. Ska jag vara ärlig mot mig själv och människan och allt ska jag säga att jag sällan hatar ett annat fenomen lika mycket. Aldrig på samma sätt i alla fall. Jävla fan! Det är frustrerande att inte kunna tala i klarspråk. Jag får inte, det går inte. Därpå bygger frustrationen. Jag vill skrika ut högt högt högt, så stämbanden slits av! Jag vill vill vill men det går inte. Då kunde jag lika gärna korsfästa mig, det skulle vara samma emtionella konsekvens. "Feels a lot like suicide. Slow and sad. Come in silence". Om allt bara kunde komma på en gång och i klarspråk så att till och med jag vet vad som händer. Som om det någonsin kommer hända. Det är "Though Some May Hold The Rose Some Hold The Rope". Återigen, jag hatar att jag älskar dig, fast numer och idag nästa människa i kön. Vill du vara nästa?
Den här texten är bäst just nu, och bara för dig. Bara för dig. För jag vill att du ska döda mig. Du lovade att jag skulle få se dig. Att du inte skulle lämna mig. Jag vill att du ska döda mig. Jag vill att du ska döda mig.
It's colder than before
The seasons took all they had come for
Now winter dances here
It seems so fitting don't you think
To dress the ground in white
And grey
It's so quiet I can hear
My thoughts touching every second that I spent
Waiting for you
Circumstances afford me
No second chance
To tell you
How much I've missed you
My beloved do you know
When the warm wind comes again
Another year will start to pass
Please don't ask me why I'm here
Something deeper brought me
That I need to remember
We were once young and blessed with wings
No heights could keep us from their reach
No sacred place we did not soar
Still greater things burned within us
I don't regret the choices that I've made
I know you feel the same
My beloved do you know
How many times I stared at clouds
Thinking that I saw you there
These are feelings that do not pass so easily
I can't forget what we claimed as ours
Moments lost though time remains
I am still proud of what we were
No pain remains
No feeling
Eternity awaits
Grant me wings that I might fly
My restless soul is longing
No pain remains
No feeling
Eternity awaits
Kommentarer
Trackback