Bortglömd
Som kvällsaktivitet har jag föredragit den (möjligen) mer udda, att titta på min konfirmationsvideo. Det var ett tag sen det hände, ett och ett halvt år. Det är helt sjukt vad tiden går. Gammalt det låter. Det var hur som helt fantastiskt, att åka ut till en ö och träffa helt nya underbara människor och få vara en del av någonting. I loved it!
På själva konfirmationen går prästen runt till alla konfirmander, lägger handen på dess huvud och säger: "NAMN, må Guds goda ande skydda dig, nu och för alltid". Patrik, min fantastiske präst, hade alla konfirmationsledare till hjälp och alltså var det ett helt ekipage på sex personer som skulle flytta runt till alla 42 personer. Oj oj oj. När de kom till mig visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera på att ha sex tunga händer på huvudet, så jag stod stilla och försökte enbart se glad ut. Helt plötsligt blundade Patrik och väntade i flera sekunder. Jag förstod inte vad det var frågan om förrän Lotta som stod bredvid hastigt viskade: Therese!
Jasså, så blev man bortglömd också! Jag kallades i och för sig för Tess hela månaden, men jag tror att de flesta visste vad jag hette på riktigt. Patrik kom och bad om ursäkt sen och remains världens bästa präst!
Jasså, så blev man bortglömd också! Jag kallades i och för sig för Tess hela månaden, men jag tror att de flesta visste vad jag hette på riktigt. Patrik kom och bad om ursäkt sen och remains världens bästa präst!
Kommentarer
Trackback