Starship..fish!
Sista kvällen blev en dos av något jag sällan upplever: desperation. Inte sån desperation som när man råpluggar sista kvällen före ett prov, ens kille gör slut eller när man måste måste måste ha pengar. Nej, det var den typen desperationen som uppkommer av naturliga behov (utrymme för feltolkning, men NEJ), såsom sömn. Alltså, sista kvällen var det ett s k lägerbål. Man sitter och sjunger välkända och småmysiga låtar/visor/melodier/bitar i en stor grupp och har det allmänt mysigt. Detta var dock totalt misslyckat, men drägligt tills jag kände första droppen på handryggen. Och en i nacken.
Jag har tidigare i denna blogg (eller var det den förra?) uttryckt min kärlek till regn, men jag måste nu ändra det uttalandet till att jag älskar regn vid de tillfällen där jag sen har tillgång till ett hus, en lägenhet, whatever. Någonstans där man kan stänga ute regnet när man känner för det. Det hade jag inte, utan endast ett runt, vitt tält som jag delade med åtta andra personer.
Det började ösregna i benämningen spöregna. Kraftigt regn, härligt regn som jag gärna hoppat omkring i om jag bara hade haft möjligheten att torka ordentligt efteråt. Jag flydde in under ett tak tills det kraftigaste gått över och det inte hamrade lika mycket. Sedan sprang jag bort till cafét och hittade vänner som jag sällskapade med bort till lägret. Väl där insåg jag att jag borde kolla min sovplats eftersom jag sov på ytterkanten i mitt tält (aldrig aldrig aldrig mer, fast det var lite skönt att kunna känna sig ifred till någon mån). Jag sprang dit och satte ner handen på mitt liggunderlag. "Plask" sa det tillbaka till mig. Tack du underbara värld! Mitt liggunderlag närapå flöt i en vattenpöl på tältgolvet. Lyckligtvis och otroligt nog var sovsäcken torr (hur fan hade det gått till?). Vart skulle jag sova? Allt allt ALLT var blött. Jag funderade ett tag och mina kära vänner kollade på mig som fån och brydde sig lagom lite om att jag inte hade en clear spot att sova på.
Jag rinde Ida som sov på en tjock, bred luftmadrass i ett tält med innertält. Det är grymmaste lyxen på ett läger och relativt sällsynt. I nuläget är det obegripligt för mig eftersom, ja, uppenbarligen rinner det inte in något vatten i dem! Hon lovade mig att få sova brevid henne och så var saken fixad. Ja, några minuters panik var det. Desperation.
När jag läser igenom texten här låter det löjligt. Som om jag beskrivit jordens största trauma när det egentligen är en skitsak. Då har jag i alla fall övat mig i överdrivningsteknik. Jag kan i alla fall få tillägga att när jag tittade in i packtältet på morgonen (vi sov i ett tält och hade packningen i ett annat) så var det en stor vattenpöl med minst 5 cm djupt vatten mitt på golvet. INUTI tältet. Det ska bara inte vara så. Well, sagan slutade lyckligt.
Yes.
Jag sov i ett vindskydd, fy fan vad glad jag är för det :)
Otto: Jag tycker att rent logiskt sett borde det ha varit mycket mer vatten i ett vindskydd där det inte finns NÅGOT som hindrar det från att strömma in. Suckeliduck. Jag antar att jag ska vara glad för din skull :)
hadde vi tur eller hade vi tur :;D
Att misshandla ord är en ful ovana du har snott av en viss före detta pojkvän, märker jag. det är jobellibobbelihobbelijobbigt som fanelifan. Bara så att du vet. Dessutom låter man som om man talade till en baby. Ja, jag är på dåligt humör. DS på världen.
EDIT: vad hade topic med innehållet att göra? Har inte du lärt dig att sätta rubriker på svenskan?
LqR: Angående språksynpunkter förstår jag inte alls vad du talar om. Syftar du på ett annat inlägg än just detta? Har läst igenom och hittar inga sådana böjelser.
Och angående topic får jag sätta dem på vilket språk jag vill och det handlade om ett av de största internskämten på lägret. Kanske förstod du inte det och antagligen var det meningen att det också skulle vara så. Kanske gör jag nästa inlägg Albin-anpassat, om jag inte bestämmer mig för att detta är MIN blogg. Punkt punkt punkt
Förresten så kan du få sova brevid mig fler gånger ;)