Vår med sol och allt
Jag älskar våren och hatar den för att den inte är evig.
Hösten kommer snart igen, sommaren är kort, fastän det är en skitlåt.
Hösten kommer snart igen, sommaren är kort, fastän det är en skitlåt.
Det var känsla i luften idag, svårt att inte le mot solen, men matte är alltid deprimerande.
Jag tror jag såg Slane-DVDn för typ tiotusende gången idag. Jag älskar den, för varje gång jag ser den blir jag alltid lika förvånad över HUR bra den verkligen är, fortfarande är. Oj oj oj. Music is life (17 dagar kvar)
Som, jag älskar att upptäcka musik som har funnits utan att jag vetat om det. Legat gömd någonstans och varit hur bra som helst, utan att jag har vetat det.
Jag tror jag såg Slane-DVDn för typ tiotusende gången idag. Jag älskar den, för varje gång jag ser den blir jag alltid lika förvånad över HUR bra den verkligen är, fortfarande är. Oj oj oj. Music is life (17 dagar kvar)
Som, jag älskar att upptäcka musik som har funnits utan att jag vetat om det. Legat gömd någonstans och varit hur bra som helst, utan att jag har vetat det.
Springa
Jag är den lataste människan i hela världen. Det bästa som finns är att ligga i en pösmjuk soffa med ett varmt, tjockt täcke och gömma sig lite. Att jogga, träna, vara aktiv på gympan är likamed NEJ. Det finns inte på kartan, utan ska snarare undvikas! Visst, dans, det är kul för där är det musik involverat och känslor hit och dit. Men att ge sig ut och springa?!?! Rakt fram, tusen kilometer och utan mål, bara framåt och jobbigt. Det gör man inte.
Helt plötsligt är jag bara förändrad, dum i huvet. Varför har JAG av alla människor på detta komplicerade klot börjat röra på benen? Allt är Teclas fel när hon frågade om vi skulle ut och jogga. Jag sa att, jo det kan vi väl. Varför? I och för sig ångrar jag det inte, inte ens efter två gånger, men det är så skumt. Jag borde hata det eftersom det ligger i min uppmålade natur att hata det.
Sagt och gjort, jag har kommit förbi mig själv och upptäckt något som den resterande befolkningen redan upptäckt. Wei, one more step to evolution...
Helt plötsligt är jag bara förändrad, dum i huvet. Varför har JAG av alla människor på detta komplicerade klot börjat röra på benen? Allt är Teclas fel när hon frågade om vi skulle ut och jogga. Jag sa att, jo det kan vi väl. Varför? I och för sig ångrar jag det inte, inte ens efter två gånger, men det är så skumt. Jag borde hata det eftersom det ligger i min uppmålade natur att hata det.
Sagt och gjort, jag har kommit förbi mig själv och upptäckt något som den resterande befolkningen redan upptäckt. Wei, one more step to evolution...